Mod är en muskel som går att träna upp. Det hävdar Mia Kleregård, som genom hela livet attraherats av saker som framstår som omöjliga. Men trots att hon gjort kometkarriär och hunnit fylla 45 år är hon på ständigt på jakt efter nya utmaningar.
I sina föreläsningar betonar Mia Kleregård att hon vill bidra till en bättre värld genom ett djärvt och hållbart ledarskap.
– Det handlar om att ha mod och att våga leda. Vi behöver inte de ledare som håller varandra bakom ryggen och säger att det är bra som det är. Det gäller att våga räcka upp handen och säga ifrån. Särskilt i den föränderliga tid som både Sverige och världen befinner sig i där vi har teknologi som är mitt bland oss, och som vi har alldeles för lite kunskap om.
2014 räckte hon själv upp handen och sa till sig själv: ”Mia, du förstår inte vad AI är och du förstår inte framtidens teknologi, så hur ska du kunna leda och inspirera andra omkring dig?”
Lösningen för Mia blev att år 2016 anmäla sig till en distansutbildning vid Singularity University i Silicon Valley.
– Det är så jag fungerar. Ledningsgrupperna i Sverige tittar ofta inte framåt för att vi är fångade i det som är här och nu. Ingen vill framstå som dum, framför allt inte i en ledningsgrupp. Nu har vi mycket ny teknologi som gör det ännu svårare, då vi både måste förändra verksamheten och anamma teknologin för att hänga med in i framtiden. När jag har varit ute och föreläst om AI och hur vi måste anpassa oss till det så handlar det mycket om eget ansvar. Vi är vana att bli skickade på kurs, vi är vana vid att chefen talar om vad vi ska göra, men så blir det inte i framtiden. Där kommer allt vara vårt eget ansvar.
Just därför, konstaterar Mia, behöver svenska ledningsgrupper modet att räcka upp handen och dels säga ”det här är det vi ska göra”, dels ”det här behöver jag lära mig”.
– Mod är som en muskel som du tränar upp sakteligen. Jag har tränat upp min muskel mycket så jag är ibland lite väl modig. Jag vågade lite när jag var liten men successivt så har jag tränat och utmanat mig själv för att steg för steg för steg bli den ledare och människa jag är idag.
Från blyg tonåring till ledarskapsbefattningar
Redan som 26-åring satt Mia Kleregård i ledningsgruppen på Apollo. Sedan blev Områdeschef på Systembolaget och sedermera förändringsledare på Systembolaget. Men trots att hela hennes cv andas ”ledargestalt” var hon en helt annan person i ungdomen.
– I skolan var jag ganska blyg och osäker. Jag var alltid den som höll mig lite utanför, och var inte med i något fotbollslag eller andra aktiviteter. Jag var rädd för att misslyckas. Istället satt jag hemma och läste böcker och försvann in i fantasivärldar där jag kunde vara den jag ville. Det var jättesvårt att bryta sig loss och börja bli den här människan jag någonstans inom mig kände att jag hade kapacitet att vara.
Vid 19 års ålder lämnade hon Sverige och Närke, ett beslut som påverkade henne i hög grad.
– När jag kom till en helt ny miljö i ett helt nytt sammanhang kunde jag veckla ut de där vingarna och börja flyga och bli min fulla potential.
När Mia Kleregård idag coachar ledare brukar hon rekommendera att byta team, organisation eller företag för att verkligen få göra det där man någonstans har drömt om.
– Då kan man kliva in i den förändringen. Att göra förändringen på samma ställe och i samma team kräver otroligt mycket mod och målmedvetenhet.
Vad har du med dig från känslan av utanförskap som du hade under din ungdomstid?
– Mycket. En del som har blivit en superkraft i mig är att min far mycket sällan sagt till mig att jag är duktig eller bra. När jag har varit stolt över mig själv så har jag sällan fått höra det. Då har jag blivit arg och riktat den kraften till att ta mig till nästa nivå. Trots att jag är äldre nu söker jag dock fortfarande den bekräftelsen till stunder. Jag tänker att jag minsann ska gå ur International Space University med bästa betyg denna sommar – att jag ska visa att jag kan, och så har det varit sedan jag var barn.
“Det gör ont att utvecklas”
Mia Kleregård erkänner att hon genom hela livet attraherats av det ”omöjliga”.
– På Systembolaget klev jag in i en hög ledarskapsfunktion där jag egentligen inte hörde hemma. Jag kom från resebranschen, var ung och hungrig och mina kollegor som var män över 50 hade en annan infallsvinkel. Det var en jätteresa jag gjorde där i åtta år, och en riktig studs i utveckling för mig. Varje gång jag har tagit ett sådant modigt beslut har jag samtidigt växt. Men det har också gjort ont. Det gör ont att utvecklas, och ibland glömmer vi det. Jag brukar säga att när det gör som ondast så utvecklas du som allra mest.
När Mia slutade på Systembolaget ville hon till bilindustrin i hopp om att förändra den, precis som när hon en gång i tiden gav sig in i politiken.
– Jag har fått förmånen att verka i miljöer där ”det inte går”, fast det är klart att det går. Jag vill vara med och verka för förändring till en kultur där vi är lika värda men vi jobbar i olika roller, och tillsammans ska vi kreera något helt fantastiskt. Det är min ledarfilosofi.
Har det varit viktigt för dig att göra snabb karriär?
– Nej, inte alls. Däremot har det alltid varit viktigt för mig att göra skillnad för andra. Det och att påverka har varit mina två drivkrafter, och då hamnar man lätt i ledarposition. Jag går in och tar ansvar och det märks.
Så här med distans: hur var det att som 26-åring sitta i en ledningsgrupp för ett stort bolag; att leva med pressen på sina axlar trots så pass ung ålder?
– Det var både tufft, stärkande och skrämmande. Men du utvecklas verkligen om du visar att du vill och har rätt ledare runt omkring som ser dig och vågar ge dig mer ansvar än du kanske klarar av. I min ledarskapsroll försöker jag få människorna runt omkring mig att leva on the edge hela tiden, så att de utvecklas i en ganska brant trappa. Precis som när jag själv var ung och hungrig. Nu låter det som att jag är ganska gammal, fast det är jag ju inte, säger Mia och skrattar.
Hon menar att coronakrisen, liksom varje kris, kan vara en chans till omstart. Nu har vi en grym möjlighet att digitalisera skola och arbetsplatser, men också att jobba mer hållbart.
– Min uppmaning till alla företag och ledare är att ta chansen att föra företaget in i framtiden. Titta på det som hänt nu, förändringarna som genomförts, resandet som minskat och analysera hur vi kan nyttja detta på bästa sätt, istället för att bara återgå till normal verksamhet när vi kommer så långt. De företag som inte är hållbara kommer inte att finnas i framtiden. Och nu har verkligen alla företag möjligheten att ställa om.
